Min resa 
Berättelsen om att vara ingenting - till att betyda någonting

Hej, jag heter Ulf och är 51 år gammal. För två år sedan så gick jag hemma helt utan sysselsättning och det fanns ingen särskild anledning att stiga upp på morgonen. Den ena dagen var den andra lik.

Av en slump gick jag förbi Göteborgsfontänen och bestämde mig för att gå in och höra vad de kunde erbjuda. Jag fick direkt tid för ett introduktionsbesök och just där vände hela min tillvaro. I början hade jag ett väldigt lågt självförtroende, men efter ett tag kände jag att handledarna och de andra medlemmarna litade på att jag klarade av de olika arbetsuppgifterna jag åtog mig och som de frågade om jag ville vara med och lära mig.

Mitt självförtroende ökade för varje arbetsdag och nu efter två år som medlem så klarar jag att leda morgonmötena och utföra massor av arbetsuppgifter, bland annat inom Göteborgsfontänens ekonomi vilket jag är väldigt intresserad av.

I december fick jag möjlighet att följa med till New York på en tre veckors grundläggande klubbhusutbildning, så kallad ”TC3 utbildning” och det var helt fantastiskt. Mycket av utbildningen handlade om att hänvisa det vi gör till våra 36 riktlinjer som är gemensamma för alla Fontänhus världen över men jag fick också uppleva New York. Jag tackar Göteborgsfontänen för denna och andra fantastiska möjligheter. Jag känner mig som en helare människa sedan jag blev medlem och mitt liv har fått en mening. 

Jag har precis startat ett övergångsarbete på NPS och där kommer jag vara i nio månader. Jag får lön, prova på ”det riktiga” arbetslivet och hittills har det funkat jättebra. En helt ny erfarenhet för mig och ytterligare en fantastisk möjlighet! Jag är ledig på onsdagar och då brukar jag gå till fontänen och arbeta, jag vill inte släppa kontakten med denna fantastiska arbetsplats. Och de vill inte släppa kontakten med mig.

Hej
Det är jag som är Mimi!

Första gången jag kom till Göteborgsfontänen så var jag, om jag får skriva fritt, skiträdd.

Jag fick höra talas om fontänhuset för ca 7 år sedan, det tog mig 5 år att faktiskt komma dit. Nu har jag varit medlem i Göteborgsfontänen i 1,5 år och jag ångrar att jag inte kom hit tidigare. Jag har fått mycket stöd från både handledare och medlemmar och i huset känner man sig välkommen och man blir direkt en i gemenskapen och tagen i anspråk. Det spelar ingen roll vilken diagnos du än har, alla är lika värdefulla och viktiga.

Jag tycker att det är synd att fontänhuset inte har blivit mer uppmärksammat då det är ett fantastiskt ställe att kunna aktivera sig dagligen samt att kunna få vara en duglig människa.

Jag slutade nyligen på ett övergångsarbete som jag ”lånat” av Göteborgsfontänen. Jag är väldigt tacksam över att jag fick den här chansen att kunna växa som människa! Jag mådde mycket bättre när jag fick fasta rutiner, ansvar, fick aktivera mig och som grädde på moset så fick jag bättre självkänsla och självförtroende. 

Tiden jag hade på mitt övergångsarbete var rolig, lärorik och fungerade lite som terapi. Det var dagar som jag gick till jobbet med grov ångest, men när jag kom dit så försvann den eftersom jag hade arbetsuppgifter att slutföra och detta resulterade i att jag, när jag gick hem från jobbet de mörka dagarna, kände stolthet. Jag kände stolthet för att jag minsann hade tagit mig dit och gjort ett bra jobb, med andra ord; Jag klarade det!