Första gången jag kom till Göteborgsfontänen så var jag, om jag får skriva fritt, skiträdd.

Jag fick höra talas om fontänhuset för ca 7 år sedan, det tog mig 5 år att faktiskt komma dit. Nu har jag varit medlem i Göteborgsfontänen i 1,5 år och jag ångrar att jag inte kom hit tidigare. Jag har fått mycket stöd från både handledare och medlemmar och i huset känner man sig välkommen och man blir direkt en i gemenskapen och tagen i anspråk. Det spelar ingen roll vilken diagnos du än har, alla är lika värdefulla och viktiga.

Jag tycker att det är synd att fontänhuset inte har blivit mer uppmärksammat då det är ett fantastiskt ställe att kunna aktivera sig dagligen samt att kunna få vara en duglig människa.

Jag slutade nyligen på ett övergångsarbete som jag ”lånat” av Göteborgsfontänen. Jag är väldigt tacksam över att jag fick den här chansen att kunna växa som människa! Jag mådde mycket bättre när jag fick fasta rutiner, ansvar, fick aktivera mig och som grädde på moset så fick jag bättre självkänsla och självförtroende. 

Tiden jag hade på mitt övergångsarbete var rolig, lärorik och fungerade lite som terapi. Det var dagar som jag gick till jobbet med grov ångest, men när jag kom dit så försvann den eftersom jag hade arbetsuppgifter att slutföra och detta resulterade i att jag, när jag gick hem från jobbet de mörka dagarna, kände stolthet. Jag kände stolthet för att jag minsann hade tagit mig dit och gjort ett bra jobb, med andra ord; Jag klarade det!