Vårdikt

​Här intill dalen med en nyvaken lind, smeker den ljumma vinden min ännu bleka kind. 

Ljungen längs marken ömsar sitt torra ris, vårkänslan kommer bärandes av en befriande bris. 

Ljusgröna skott och strån sträcker sig ivrigt mot skyn, på klippor och slätter längs med skogens bryn. 

Solens strålar värmer den böljande hällen, vars värme hålls kvar långt in på kvällen. 

Efter månader av väntan i mörker och besvär, nu äntligen är våren här🌿

​Av: Anonym poet