|
Ofta stannar vi människor upp och vill fortsätta leva i gamla mönster för de har gjort oss trygga under livet. Vi lever i vår bubbla med våra vänner, umgås på stans olika caféer, tar en öl på en uteservering i centrum och bara lyssnar till stadens olika ljud. Vi går och tränar där vi känner behag, möter likasinnade och tjatar i bastun. Vi bor i staden för att se människor. Vi vill inte vara ensamma, vi vill ta del av den sociala arenan. Pandemin skapade ett skifte. Något som har pågått länge men inget som direkt märkts av utanför bostaden. Vissa har lirat spel på olika konsoler, datorer, mobiler och plattor. De har varit i sin bubbla och kopplat av. Lirat med andra, hemma eller online. Det osynliga sociala mötet sker som en avatar där du spelar någon annan med olika attribut. Du kan vara vem som helst och ingen bryr sig förrän det går helt fel eller jättebra. Känslor utrycks snabbt i chatten, det gäller att förstå språket oavsett vad som används. Den digitala tidsåldern är här för att stanna. För dem som har varit i den, de flesta unga och föräldrar, skolan och datorintresserade, är det en självklarhet. De har kompetensen att med små ändringar i sin vardag, ställa om. De hade redan ställt om helt omedvetet. Hux flux blev deras världar allas världar och onlinespel idag är inte som tidigare. Det finns massor av nybörjare som begår massor av misstag, för det krävs tålamod när man ska göra helt nya saker. Men allt är på det sättet, någonstans måste man börja. Många tror att människor som sällan går ut och gör saker är ensamma, men de missar att det sociala lika gärna kan ske hemifrån, som på ett cafe på stan. Mötet kan ske som en avatar, istället för att dricka kaffe utforskar man något nytt gemensamt. Som förr när man åkte över till en kompis och lirade något spel gemensamt på en konsol med två handkontroller. Vissa spel gick att spela själv andra krävde själva konsolen eller en annan spelare. En ny typ av gemensamhet väcktes där man började diskutera på olika forum, exempelvis hur man kunde komma vidare när man fastnat. Idag är det jättestort och man måste begränsa sig som en sökmotor när man söker efter det man letar. Vad gjorde att jag tog klivet? Bra fråga men jag var usel på att skriva för hand och gillade inte att läsa. Min far ordnade en dator med tangentbordsträning samt ett ordbehandlingsprogram med skrivare. Skrivarens ljud var fruktansvärt, det fungerade som en skrivmaskin fast ultrasnabb i jämförelse. På den tiden matades pappret fram som ett kollegieblock där man rev av sidorna. Kompisarna hade ett messenger installerat som var blixtsnabb, ICQ. Man kunde skicka filer på direkten mellan varandra, tiden innan appar och mobiler. Vi testade olika spel och programmerade. Men hur kunde detta vara kultur? I den digitala kulturen sker mötet på olika plattformar utan att man tar ett steg ut ur sin bostad. Givetvis var omgivningen till en början orolig för ens hälsa, men jag tror att de inte kunde förstå förrän nu när de själva har tagit steget. De är nybörjare men det är accepterat, och det är helt okey att generationen som lär upp dem är deras barn och barnbarn eller någon kompis som de har i sin närhet. Grupptrycket runtom dem gör att många öppnar dörren och släpper in det som avviker. Det är en ögonöppnare, ett nytt sinne som kommer i bruk, digital kompetens det får man bara genom att träna. Välkommen till den digitala världen som vi alla behöver för att få en bred förståelse för vad som pågår. Kan man inget om en app eller ett program går man in på Youtube och letar, där finns det alltid någon på något språk som kan förklara med bilder. Det handlar bara om att våga, våga utmana sig själv och bryta sina mönster. Lämna tryggheten och våga vara nybörjare och våga fråga andra om hjälp. Man kan ofta fråga någon annan och sedan är den sociala kedjan av ny vänskap igång. Ingen ska behöva känna sig isolerad. Enklast är att börja med en mobil, lära sig ta kort och ringa någon med video. Någonstans börjar vi alla. Var börjar du? /Anders L
0 Comments
 Vi fick delta digitalt med Falkenbergs fontänhus och lyssna på en föreläsare om storytelling. Bitten Toftarp pratade om att väva in meningar som aktiverar empati och hormoner i den lyssnande kroppen. Man kan använda det om man vill under intervjuer när man söker jobb eller i ett sociala rummet. Idag används det när man skriver böcker, i underhållningsindustrin, föreläsare med mera.
Övningen gick ut på att man tog ett kort i sitt kylskåp och något mer i köket som man inte klarade sig utan. Eftersom allt skedde spontant fanns det ingen tid till att justera hur det var fördelat. Det var ju verkligen hur det brukar se ut i mitt kylskåp. 1. Vad har du i ditt kylskåp? 2. Vad finns det alltid i din kyl och varför? 3. Vad skulle vi aldrig hitta i din kyl och varför? 4. Vad skulle du bjuda en dejt på första gången? 5. Din viktigaste kökspryl är? 6. 3:e viktigaste kryddan i ditt skåp är? Vad säger detta om mig? Gör en egen liten analys och berätta för oss. Min berättelse: Ni får titta in i mitt kylskåp, mitt liv, i ren reflektion inser jag att jag borde handlat innan jag tog kortet. Ni ser ett ögonblick av mitt liv som jag delar med mig. Ni kommer se att det är vissa saker som inte passar in. Kaffebönorna har jag för de drar åt sig lukt det blev för ett tag sedan när jag missade en frukt den kröp ihop och blev av med vattnet. Men det mesta här inne kommer från djuren i alla dess former. Jag älskar både mjölk, grädde och kött. Mjölken och doften kommer från landet, jag minns när jag var barn och vi hämta färsk mjölk och fick sila av grädden. Morsan gjorde filbunke, den konsistensen har jag aldrig gillat. Smaken på mjölken blir aldrig i närheten idag men är en påminnelse om hur det var förr. Vattnet det gillar jag att dricka kallt därför får det stå rätt länge, dock inte mer än en dag, det smakar som nyupptaget källvatten. I mitt kylskåp hittar ni inga skaldjur, jag önskar jag kunde äta det men får förpassa det till att njuta av doften kaviar om det nu luktar något. Om jag bjuder in en lady till date gillar jag taco med ett hav av grönsaker och ost med lite stark frivillig krydda. Min speciella krydda är ingefära den ger maten nya aromer som ger speciell karaktär beroende på tilltugg. Dock föredrar jag att bara använda olja och salt och låta stekpannan frossa en fin beläggning av ljusbrun struktur då smakar det som allra bäst. I köket finns en kaffemaskin den är min viktigaste komponent, den andra för den första gav kvarnen upp. Där kan jag dricka det som behagar för dagen stark eller svag, aromexplosion eller lugnt fridfullt behag för smaklökarna. Var tredje dag gör jag bröd i bakmaskinen, godast är det när man tar lite mindre med torrgäst, brödets struktur blir mer komprimerat. Man låter brödet ligga kvar i maskinen rätt länge för att sedan skiva upp och ta på både smör och ost, smaskens. Vad säger det om mig, gör er egen analys 🧐! /Anders  Jag vaknar 04:45. Jag tänker, ska jag gå upp eller ligga kvar. Jag gör en snabb tidsplan i huvudet. Går jag upp är det 4 timmar och 15 minuter tills jag ska ge mig av. Jag är ändå pigg. Om jag somnar om finns risken att jag är jätte trött när jag vaknar en andra gång. Alltså gör jag beslutet att gå upp. Går till köket. Tänder ett ljus. Jag ska göra gröt. Jag tar en näve havregryn. Väger det i handen. Ja, det borde vara lagom. Häller det tillsammans med 4 dl vatten i en kastrull. Sätter på locket. Sätter på 4:ans effekt på spisen. Jag går till mitt medicin och vitamin skåp. Tar fram burk efter burk. Zink som lindrar inflammation i musklerna. Magnesium gör det samma. Men dessa ska inte tas samtidigt för dom kan ta ut varandra. Därför lägger jag magnesium- tabletten åt sidan till kvällen. D-vitamin för normal muskelfunktion och sömn. Mina SSRI tabletter, två stycken. Min dopamin medicin, en styck. Omega 3- tablett för normal hjärnfunktion, en till frukost och en till lunch. Jag räknar alla tabletter, 5 olika. Det är som det ska. Lägger allt på en sked som jag lägger bredvid skålen på köksbordet.
Jag sätter mig ner på en stol i det vagt upplysta köket av värmeljuset. Nej! Jag glömde saltet i gröten. Ställer mig upp och tar två kryddmått salt. Är på väg att sätta mig igen. Men hinner inte sätta mig förrän jag inser att jag glömt något mer jag alltid har i gröten. Lite hallon. Går till frysen. Rafsar fram hallonpaket. Jag har löst problemet. Sätter mig ner på stolen igen. Pustar ut. Väntar på att ånga ska sippra fram från locket. Då vet jag att det är dags att stänga av spisen och röra med träslev. När jag gör detta motiverar jag att jag gör en mindfullness- övning. Två minuter står det att hallonen ska koka på paketet. Detta är jobbigt. Två minuter är så lång tid. Hade jag kört i micron hade det varit klart på en. Därför ser jag det som att jag övar på att vara närvarande. Som om jag inte är det tillräckligt, skrattar jag bistert. Dessutom har jag hört att gröt ska aldrig koka. Så värmen från plattan räcker, men det tar lite längre tid. Efter detta är jag fullkomligt slut i huvudet och kroppen. Jag hasar mig till badrummet. Tar min el- tandborste. Tandkräm. Sen två långa minuter att borsta. Jag går in till sovrummet. Det är kallt. Jag lägger mig under dubbla täcken. Känner hur sömnen kommer. Jag känner mig så svag och värdelös. Jag skulle till fontänhuset idag. Men jag kommer senare att höra av mig, med ångesten upp till halsen och säga att jag är för trött. Men att jag gjorde ett tappert försök. Jag gör ett nytt försök nästa gång. Av: Lars L |
Fontänhuset Göteborg är ett av över 300 Fontänhus i världen. 200 av Fontänhusen är ackrediterade, vi är ett av dessa. Fontänhusen i världen når över 100 000 varje år, i över 30 länder. Fountain House-modellen är en evidensbaserad fungerande rehabiliteringsmetod för människor med psykisk ohälsa.
|
Stiftelsen Göteborgsfontänen
Andra Långgatan 25 413 28 Göteborg |
Registrerad för F-skatt Organisationsnummer 857204-2425 Telefon 031-12 30 01 Epost [email protected] Hemsida www.goteborgsfontanen.se
|
