En helt vanlig dag för en helt vanlig människa med panikångest- syndrom

Jag vaknar 04:45. Jag tänker, ska jag gå upp eller ligga kvar. Jag gör en snabb tidsplan i huvudet. Går jag upp är det 4 timmar och 15 minuter tills jag ska ge mig av. Jag är ändå pigg. Om jag somnar om finns risken att jag är jätte trött när jag vaknar en andra gång. Alltså gör jag beslutet att gå upp. Går till köket. Tänder ett ljus. Jag ska göra gröt. Jag tar en näve havregryn. Väger det i handen. Ja, det borde vara lagom. Häller det tillsammans med 4 dl vatten i en kastrull. Sätter på locket. Sätter på 4:ans effekt på spisen. Jag går till mitt medicin och vitamin skåp. Tar fram burk efter burk. Zink som lindrar inflammation i musklerna. Magnesium gör det samma. Men dessa ska inte tas samtidigt för dom kan ta ut varandra. Därför lägger jag magnesium- tabletten åt sidan till kvällen. D-vitamin för normal muskelfunktion och sömn. Mina SSRI tabletter, två stycken. Min dopamin medicin, en styck. Omega 3- tablett för normal hjärnfunktion, en till frukost och en till lunch. Jag räknar alla tabletter, 5 olika. Det är som det ska. Lägger allt på en sked som jag lägger bredvid skålen på köksbordet. 


Jag sätter mig ner på en stol i det vagt upplysta köket av värmeljuset. Nej! Jag glömde saltet i gröten. Ställer mig upp och tar två kryddmått salt. Är på väg att sätta mig igen. Men hinner inte sätta mig förrän jag inser att jag glömt något mer jag alltid har i gröten. Lite hallon. Går till frysen. Rafsar fram hallonpaket. Jag har löst problemet. Sätter mig ner på stolen igen. Pustar ut. Väntar på att ånga ska sippra fram från locket. Då vet jag att det är dags att stänga av spisen och röra med träslev. När jag gör detta motiverar jag att jag gör en mindfullness- övning. Två minuter står det att hallonen ska koka på paketet. Detta är jobbigt. Två minuter är så lång tid. Hade jag kört i micron hade det varit klart på en. Därför ser jag det som att jag övar på att vara närvarande. Som om jag inte är det tillräckligt, skrattar jag bistert. Dessutom har jag hört att gröt ska aldrig koka. Så värmen från plattan räcker, men det tar lite längre tid. 


Efter detta är jag fullkomligt slut i huvudet och kroppen. Jag hasar mig till badrummet. Tar min el- tandborste. Tandkräm. Sen två långa minuter att borsta. Jag går in till sovrummet. Det är kallt. Jag lägger mig under dubbla täcken. Känner hur sömnen kommer. Jag känner mig så svag och värdelös. Jag skulle till fontänhuset idag. Men jag kommer senare att höra av mig, med ångesten upp till halsen och säga att jag är för trött. Men att jag gjorde ett tappert försök. Jag gör ett nytt försök nästa gång.  

Av: Lars L