 Jag är ensam hemma i min lägenhet, det är redan mörkt ute. Jag bestämmer mig för att lyssna på en ljudbok. Bläddrar bland alla ljudböcker det finns att välja på där jag sitter med min smartphone. Det är inte särskilt svårt att hitta någonting som känns intressant. För visst är det spännande att lära sig mer om omvärlden...därav den bok jag nedan har hämtat citat från och refererat till och som väckt tankar hos mig. Jag vill ha det mysigt. Släcker lamporna, tänder stearinljus, drar fram fåtöljen nära bordet så att jag kan lägga upp fötterna på det. Lindar in mig i en filt och startar ljudboken. När jag har lyssnat en stund tänker jag att det känns som att en klok man berättar intressanta saker för mig – bara för mig. Boken jag lyssnar på är:”Factfulness – Tio knep som hjälper dig att förstå världen.” Av Hans Rosling, med Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling (2018). Författarna kritiserar bl.a indelningen av världen i två grupper dvs. I-. och U– länder,”Vi och dom.” och hävdar att det är problematiskt att tänka att dom inte kan leva som vi. Att dela in länder i två grupper, i I- och U-länder är förlegat resonerar författarna, världen ser inte ut så längre. Citat från ljudboken: ”Det fungerar inte längre, det leder inte till någon praktisk förståelse av världen.” Istället föreslår dom någonting mer väsentligt och funktionellt, nämligen en indelning i fyra inkomstnivåer. Fyra nivåer logiskt bestämda efter inkomst i dollar om dagen. Nivå ett är den svåraste nivån enligt författarna och jag citerar stycket som beskriver hur det kan se ut: "...en dollar om dagen, dina fem barn ägnar timmar åt att gå barfota fram och tillbaka, med er enda plasthink för att hämta vatten från ett smutsigt vattenhål en timme bort. På hemvägen samlar de ved, och du lagar samma gråa gröt som du ätit varenda måltid varenda dag, i hela ditt liv. Utom de månader då den magra jorden inte gav någon skörd och du ofta gick till sängs hungrig. En dag får din yngsta dotter en otäck hosta. Röken från eldstaden försvagar hennes lungor, eftersom du inte har råd att köpa antibiotika dör hon inom en månad. Detta är extrem fattigdom, men du kämpar på. Om du har tur och skörden blir bra, kan du kanske sälja en del av överskottet och tjäna mer än två dollar om dagen vilket skulle lyfta upp dig till nästa nivå. Lycka till. Omkring en miljard människor lever så här idag." (Rosling, 2018). Omkring en miljard människor lever så här idag. En gång till... Omkring en miljard människor lever så här idag. Jag pausar ljudboken och lyfter huvudet. Och trots allt. Trots dessa hemska tider vi lever i idag, en pandemi som hotar, människor förlorar anhöriga (detta är det hemskaste av hemska och tillhör du - en av dem som har gjort just det – förlorat en anhörig, så kommer nog den här texten jag skriver att vara omöjlig att ta till sig) somliga får inte träffa sina närmaste och käraste, många är vi som är oroliga över att själva bli sjuka. Hur sjuka kommer vi att bli? Kanske klarar vi oss med en enkel snuva, men vem vet? Personligen saknar jag att gå till gymmet och träna i grupp med andra människor – zumba – och mycket annat. Men trots allt detta. Trots allt höjer jag blicken och känner tacksamhet. Vi tog mycket för givet innan pandemin. Det offentliga rummet kunde nyttjas närhelst vi hade tid och lust. Kramarna, handskakningarna, umgänget, kollegorna, småpratet på fikarasten och så vidare. Mitt i allt detta svåra – kan vi även känna tacksamhet över det vi fortfarande tar för givet? Rinnande vatten, värme, våra möbler och teknikprylar som trots allt kan koppla oss samman med varandra om än digitalt? Jag la ifrån mig min smartphone och tänkte att jag har det ganska bra ändå. Anna R
0 Comments
 Hur kommer det sig att vi läser? Vad gör litteraturen med oss? Oavsett vad man läser tycks man få ökad stabilitet, man lyfts ur sig själv, sina tankebanor, sina fördomar, formuleringar, sitt eget språk - in i vad? Det finns inget svar på det. Det finns många svar på det. Det biblioterapeutiska arbetssättet innebär att man utforskar upplevelsen av litteratur, skrivande, konst, film, musik eller andra uttryckande konstformer för att främja välmående och personlig utveckling genom reflektion och samtal. I det interaktiva samtalet kan vi med hjälp av romankaraktärer, berättarröster och olika skeenden erfara, upplysas och förstå världen ur ett större perspektiv, sätta händelser i bredare sammanhang. Läsupplevelsen kan få en att tolka, minnas, känna. En bok kan inte läsas och ge en given effekt – alla läsare har olika förståelsehorisonter inför vad som läses. Genom att höra vad den andre känner och tänker kan man skapa nya tankestrukturer för att utvecklas. Litteraturen kan alltså ha en hälsofrämjande potential vilket faktiskt kan härledas till antiken. Ordens kraft, språkets kraft användes redan av schamaner som besjöng hälsofrämjande medicin för stammens välbefinnande – orden som lästes över de läkande örterna ansågs vara mer effektiva än själva medicinen eller operationerna. I forntida Egypten fanns föreställningen att hälsan kunde påverkas positivt ifall man åt meningsfulla ord inristade på ett papyrusark. Övertygelsen om litteraturens terapeutiska potential stod tydligt på portalen till biblioteket i Alexandria: “Själens läkehus”. För att läsa litteratur i hälsofrämjande syfte behöver vi dock komma ifrån de prestationsinriktade kraven som skolans stelbenta undervisning kanske inpräntat i många av oss. Läsningen ska vara avslappnad och befinna långt ifrån uppfattningen om en platt värld med snirkliga bokstäver på ett vitt papper. På läsningen följer inte en linjereaktion från A-Ö. Det händer andra saker. En handling leder till en annan. Läsningens värld är tvärtom, rund. Och den världen innehåller flera världar. När vi läser kan vi bli tusentals andra medan vi samtidigt förblir oss själva. Läsningen kan vara eskapistisk och självförglömmande, den kan samtidigt vara perspektivskapande och ge dig själv konturer i just din situation, den kan vara kunskapsförmedlande och informativ, men den kan framförallt också vara social. Med hjälp av litteraturen kan vi uppfatta, känna, tänka tillsammans och se det som någon annan belyser som vi själva tidigare förbisett. Själva människovärdet upprättas när man får vara en människa med andra människor, att få dela tankar och upplevelser, om hopp och hopplöshet, ensamhet och gemenskap. Vi behöver det utbytet, att dela känslan av att känna sig ofri och låst i sin vardag, göra varandra medvetna om önskningar att leva sitt liv på ett mer levande sätt. Samtalet om en delad kulturell upplevelse kan ge oss fler möjliga vägar till förståelse, självkännedom och kan peka på nya vägval. I själva verket var det just detta utbyte som för 70 000 år sedan gjorde oss till människor. Den kognitiva revolutionen gjorde oss kloka. Genom en möjlig genetisk mutation i hjärnan fick vi en förmåga att tänka och kommunicera som medförde att vi kunde “skvallra” och fantisera tillsammans. Som inget annat djur kunde vi börja samarbeta och med fantasin även kunna planera för framtiden. Med vår fantasi använder vi språket, bilder eller ljud för att berätta om livet och för att förstå oss på det. Vi kan gestalta sökande, tvivel, ångest men också livsglädje. Frågan är – vad finns det för mening ifall vi inte kan dela våra upplevelser kring detta? Av: Jonas Frånander (bibliotekarie Majorna/Linnéstaden och deltagare i studiecirkeln "Livet, Kulturen & pandemin tillsammans med Fontänhuset Göteborg) Blev du sugen på att skriva? Läs Bob Hanssons tankar om hur man blir författare! (Ur boken Allvarligt talat, Bob Hansson, 2020, Ordfront)       Jag sitter obekvämt lutar mig mot ryggstödet. Hasar ner något. Jag har slagit på tv:n.
Det är "I väntan på Godot" jag ska se. Jag har sett mycket teater. Tragglat mig igenom hoper av filmer som är så långtråkiga. Bara för att kunna säga att jag har sett något. Jag har ibland skrivit ner filmernas jag sett i en liten anteckningsbok. En film jag såg nyligen som fått höga betyg på imdb handlar om ingenting på den karga landsbygden om en pappa och hans dotter. Det var en ny film som man valt att göra i svartvit för dramatikens skull. Det blåser storm under hela filmen. Jobbigt. Hästen är sjuk och vill inte äta. Jobbigt. Vattnet tar slut i brunnen. Jobbigt. Dom bestämmer sig för att ge sig av. Jobbigt Men dom kommer tillbaka. Jobbigt. Det kan tyckas meningslöst att se på filmer och teatrar som inte handlar om något. Eller att det berör för mycket. Men ändå, trots det så ser vi på serier och filmer, läser böcker om saker som inte har hänt. Rena fantasierna. Det som inte är något intressant för någon kan vara det för någon annan. Att förklara något krävs att man skalar av tills man har det renaste koncentrat av det man vill förklara. Som sångtexter. Inom hip-hop finns uttrycket "16 bars". Att det är det optimala antalet rader för en låt. Det är inte refrängerna som är viktiga inom hip-hop utan verserna. Det är där artisten har gett ut sitt liv. Likaså är en dikt så innehållsrik, trots att den ofta enbart är en knapp sida, glest mellan raderna. Att tomrummet gör att vi ser det verkliga innehållet. Som när man skissar på papper, så är det tomrummet som är övergripande. Så att se på en teater om tid som inte handlar om något på närmare två timmar kan tyckas övermäktigt. Men om man tillåter sig själv att bara tvinga sig igenom det där meningslösa, så kanske, kanske det ger mer plats för det meningsfulla. Av: Lars Lj  Vintern har anlänt, blåsten viner bland takbjälkarna. Solen har sedan länge gått ner, det är mörkt så här års. Det är tyst omkring mig, men i hörlurarna hör jag musik på avstånd. Jag tar på mig varma kängor, kliver ut i snön och möts av ett turkost troll som pekar på mig med sin stav. Jag är i Azeroth, världen där World Of Warcraft utspelas. I verkliga världen krävs avstånd och det var längesen jag kunde ge mina bästa vänner en kram. Sedan pandemin börjat möts vi inte längre på Andra Långgatan, utan istället landar en lilaskimrande drake bredvid min goblin, som blivit min nya identitet. Jag har spelat länge, men sedan världen blev nedstängd har hon blivit mitt verktyg att få komma ut och prata med folk. World Of Warcraft är ett onlinespel som funnits sedan 2004 och jag har spelat sedan 2015. I perioder har jag isolerat mig vid datorn och hängivit mig helt till spelandets värld, men med hur 2020 har blivit har det nog varit till min fördel. Utan spelets sällskap skulle nog väggarna i lägenheten börjat smyga sig närmre och närmre för var dag. Istället finns öppna fält, djupa skogar och sagolika ruiner att springa runt i. Jag kan flyga, slåss mot demoner, brygga magiska drycker som gör mig starkare. Med ett tangenttryck sitter jag plötsligt i konversation med tio personer från hela Europa. Vissa pratar knappt engelska, utan bryter starkt på språk jag knappt kan härma. Men det gör ingenting, för något har vi gemensamt. Alla känner sig ensamma och är nervösa inför hur resten av månaden blir. Kommer vi träffa våra familjer eller kommer vi aldrig kunna åka utanför våra länder? Det är otroligt ovisst just nu. Men i Azeroth finns inget Coronavirus, inga av de stora ångestmoln som ligger över världen annars. Där är dagens problem en invasion av fiender, som är andra spelare. Vi sitter ihop och planerar strategier och tipsar varandra om hur vi ska kunna vinna. När sista fienden fått slut på HP, health points, hurrar vi och ger varandra beröm och feedback. Just då finns det inga restriktioner, inga riskgrupper eller vaccin. Just då finns guldmynt att samla och tyska alver med svärd och pilbågar att förklara kartor för. World of Warcraft har cirka 4.8 miljoner spelare runt om i världen. Otroligt många loggar in dagligen för att få något att göra. Sedan pandemin började har mitt Guild, gruppen jag spelar med, varit mer aktiv än någonsin. Vi chattar om vardagen, om spel och om nästan allting. Att världen är osäker och läskig går att glömma för en kort stund, men det går också att prata om. När det är paus emellan attacker från demoner och zombies finns det utrymme att fråga hur läget är. Hur det ser ut på andra sidan Europa, hur restriktionerna ser ut i länder jag aldrig besökt. Pandemin för oss alla närmre, fast på distans. Alla upplever samma stormar, trots att båtarna är olika. Men på samma hav är vi, i samma storm. I år har internet, onlinespel och möjligheten att prata med folk på distans blivit mer relevant än någonsin. Jag är tacksam över det, möjligheten att prata med folk, möjligheten att få tänka på annat. Att kunna fly till Ogrimmars stora portar, Stormwinds öppna hamn eller springa i Tanaris djungel. Med min drake, min stav och mina vänner. Vissa kommer jag kanske aldrig träffa i verkliga världen, vissa bor bara några spårvagnshållplatser bort. Men när pandemin är över kan vi kanske ses på riktigt, över en kaffe eller bara umgås. Men tills dess finns onlinevärldar att ses i. Där kan vi vara, tills världen blivit en lugnare plats. Tillsammans kan vi minska pandemins storlek, ett internetspel i taget. Lok'tar Ogar, mina vänner. Vill ni spela World of Warcraft med mig är det bara att skicka en förfrågan, på battlenet heter jag Tomtekatt#2762. Av: Amanda B Igår hade vi vår andra digitala cirkelträff av "Livet, kulturen och pandemin" där vi varje vecka gästas av "Biblioteks-Jonas". Temat för dagen var Poesi och vi var ombedda att ta med dikter eller texter som reflekterade kring den verklighet vi nu befinner oss i. |
 |  |
Nästa vecka!
Till nästa veckas samtal tar vi avstamp i Samuel Becketts pjäs "I väntan på Godot" som finns att se på svtplay (se länk).
https://www.oppetarkiv.se/video/1072615/i-vantan-pa-godot?ac=i%20v%C3%A4ntan
Samt bl.a böckerna "Väggen" av Marlen Haushofer, samt "Normala Människor" av Sally Rooney som finns undanlagda (för fontänhusets medlemmar) på Linnéstadens bibliotek.
Hoppas du vill vara med! Man måste inte ha sett pjäsen eller läst boken, vi välkomnar alla aktiva medlemmar på Fontänhuset Göteborg till vår cirkelträff "Livet, Kulturen & Pandemin" på måndagar kl.13:30-15:00
Webex: 730 930 680
 |  |
Fontänhuset Göteborg är ett av över 300 Fontänhus i världen. 200 av Fontänhusen är ackrediterade, vi är ett av dessa. Fontänhusen i världen når över 100 000 varje år, i över 30 länder. Fountain House-modellen är en evidensbaserad fungerande rehabiliteringsmetod för människor med psykisk ohälsa.
|
Stiftelsen Göteborgsfontänen
Andra Långgatan 25 413 28 Göteborg |
Registrerad för F-skatt Organisationsnummer 857204-2425 Telefon 031-12 30 01 Epost [email protected] Hemsida www.goteborgsfontanen.se
|
