Biblioterapi – (Ode till litteraturen)

Hur kommer det sig att vi läser? Vad gör litteraturen med oss?

Oavsett vad man läser tycks man få ökad stabilitet, man lyfts ur sig själv, sina tankebanor, sina fördomar, formuleringar, sitt eget språk - in i vad? Det finns inget svar på det.
Det finns många svar på det.
Det biblioterapeutiska arbetssättet innebär att man utforskar upplevelsen av litteratur, skrivande, konst, film, musik eller andra uttryckande konstformer för att främja välmående och personlig utveckling genom reflektion och samtal.
 I det interaktiva samtalet kan vi med hjälp av romankaraktärer, berättarröster och olika skeenden erfara, upplysas och förstå världen ur ett större perspektiv, sätta händelser i bredare sammanhang. Läsupplevelsen kan få en att tolka, minnas, känna.
 En bok kan inte läsas och ge en given effekt – alla läsare har olika förståelsehorisonter inför vad som läses. Genom att höra vad den andre känner och tänker kan man skapa nya tankestrukturer för att utvecklas.

Litteraturen kan alltså ha en hälsofrämjande potential vilket faktiskt kan härledas till antiken. Ordens kraft, språkets kraft användes redan av schamaner som besjöng hälsofrämjande medicin för stammens välbefinnande – orden som lästes över de läkande örterna ansågs vara mer effektiva än själva medicinen eller operationerna. I forntida Egypten fanns föreställningen att hälsan kunde påverkas positivt ifall man åt meningsfulla ord inristade på ett papyrusark. Övertygelsen om litteraturens terapeutiska potential stod tydligt på portalen till biblioteket i Alexandria:
“Själens läkehus”.

För att läsa litteratur i hälsofrämjande syfte behöver vi dock komma ifrån de prestationsinriktade kraven som skolans stelbenta undervisning kanske inpräntat i många av oss. Läsningen ska vara avslappnad och befinna långt ifrån uppfattningen om en platt värld med snirkliga bokstäver på ett vitt papper. På läsningen följer inte en linjereaktion från A-Ö. Det händer andra saker.
En handling leder till en annan. Läsningens värld är tvärtom, rund. Och den världen innehåller flera världar. När vi läser kan vi bli tusentals andra medan vi samtidigt förblir oss själva. Läsningen kan vara eskapistisk och självförglömmande, den kan samtidigt vara perspektivskapande och ge dig själv konturer i just din situation, den kan vara kunskapsförmedlande och informativ, men den kan framförallt också vara social.

Med hjälp av litteraturen kan vi uppfatta, känna, tänka tillsammans och se det som någon annan belyser som vi själva tidigare förbisett. Själva människovärdet upprättas när man får vara en människa med andra människor, att få dela tankar och upplevelser, om hopp och hopplöshet, ensamhet och gemenskap. Vi behöver det utbytet, att dela känslan av att känna sig ofri och låst i sin vardag, göra varandra medvetna om önskningar att leva sitt liv på ett mer levande sätt. Samtalet om en delad kulturell upplevelse kan ge oss fler möjliga vägar till förståelse, självkännedom och kan peka på nya vägval. 

I själva verket var det just detta utbyte som för 70 000 år sedan gjorde oss till människor. Den kognitiva revolutionen gjorde oss kloka. Genom en möjlig genetisk mutation i hjärnan fick vi en förmåga att tänka och kommunicera som medförde att vi kunde “skvallra” och fantisera tillsammans. Som inget annat djur kunde vi börja samarbeta och med fantasin även kunna planera för framtiden. Med vår fantasi använder vi språket, bilder eller ljud för att berätta om livet och för att förstå oss på det. Vi kan gestalta sökande, tvivel, ångest men också livsglädje.
Frågan är – vad finns det för mening ifall vi inte kan dela våra upplevelser kring detta? 

Av: Jonas Frånander (bibliotekarie Majorna/Linnéstaden och deltagare i studiecirkeln
"Livet, Kulturen & pandemin tillsammans med Fontänhuset Göteborg)

Blev du sugen på att skriva? Läs Bob Hanssons tankar om hur man blir författare!
(Ur boken Allvarligt talat, Bob Hansson, 2020, Ordfront)
​

---