Born to Run

Bild: Lars Lj

Bruce Springsteens diskografi del 4
Born to Run
Springsteen började spela in det tredje albumet Born to Run i maj 1974. Eftersom skivbolaget gav honom en sista chans att göra ett framgångsrikt album fick han tillgång till en hög budget. Springsteen körde fast i inspelningsprocessen i sin strävan för att nå en ”Wall of Sound” ljudbild.  Förväntan för albumet steg efter att en tidig mix av sången Born to Run hade getts till ett dussin radiostationer.

Springsteens låtskrivande hade utvecklas från vad han hade skrivit tidigare. Exempelvis hade Born to Run färre referenser till platser i New Jersey i ett försök att göra skivan mer tillgänglig för en bredare publik. Springsteen har senare pekat på att låtskrivande hade mognat, att Born To Run var där han lämnade sina tonårsidéer om kärlek och frihet, det var skiljelinjen. Han tillbringade också mer tid i studion med att förbättra låtarna.

​Det tog fjorton månader att spela in albumet var av sex enbart på sången Born to Run.  Springsteen hade en ljudbild i sitt huvud som han hade svårt att förmedla till sina medmusiker. Under inspelningen av Tenth Avenue Freeze-Out den 13 juli som Springsteen och Jon Landau (som Springsteen hade bett om hjälp ifrån) bad Steve ”Little Steven” Van Zandt om hjälp för att få ordning på bleckblåset. Van Zandt såg till att ljudbilden blev som Springsteen ville ha den. Springsteen tog in Van Zandt i bandet som gitarrist och han hjälpte till med att addera en gitarrslinga till Born to Run som Springsteen anser vara Stevens främsta insats för Springsteens musik.

The E Street Band förändrades under inspelningen. Som vi redan sett kom Steven Van Zandt in i bandet men David Sancious lämnade bandet tillsammans med trummisen Ernest ”Boom” Carter efter att ha deltagit i inspelningen av låten Born to Run för att spela Jazz. Carters trumspel på just Born to Run hade detaljer som hans efterträdare Max ”Mighty Max” Weinberg inte kunde göra så han spelar inte dessa. David Sancious senare deltog i vad som kallas The Other Band där han spelade tillsammans med sin ersättare Roy Bittan. Bittan fick namnet ”The Professor” för att han hade en collegeexamen.

Springsteen började spela in albumet på 914 Sound Studios där han hade spelat in de tidigare skivorna. När Jon Landau kom in den 13 april 1975 flyttade han inspelningarna till Record Plant New York City med Jimmy Iovine som ljudtekniker, eftersom Landau ansåg att den gamla studion med ett piano som inte kunde hålla stämningen och att han tyckte att ägarna inte hade investerat i modern utrustning och att han inte gillade ljudbilden.

Landaus intåg ledde till att Springsteens relation med sin dåvarande producent och manager Mike Apple brast och att Landau tog över båda rollerna.
Albumet släpptes med en kampanj riktad både till publiken och industrin. Denna kampanj använde sig av Jon Landaus berömda citat ”I saw rock and roll future and its name is Bruce Springsteen”. Skivan sålde guld och hamnade på topp tio på albumlistan. Detta ledde till att Springsteen var på omslagen för Times och Newsweek samma vecka. Vilket normalt endast händer Presidenter.
Den turné som Springsteen gjorde efteråt tog honom för första gången till Europa. Han gjorde 4 spelningar var av två var på Hammersmith Odeon i London. Dessa annonserades som  ”Finally  London is ready for Bruce Springsteen and The E Street Band” bland annat framför konsertlokalen där affischen revs ner av Springsteen själv. Där efter höll han konserter i Amsterdam och i Stockholms konserthus. Innan han återvände till London för en extrakonsert som gjordes för ett högt tryck på biljettförsäljningen.

​Av:
Henrik C