Ostalgi

Ostalgi eller Ostalgie på tyska är ett tyskt begrepp för det nostalgiska intresset för livet och vardagskulturen i Östtyskland särskilt bland östtyskar. Ostalgin omfattar många DDR-fenomen, -symboler och kulturuttryck bl a dockfilmsfiguren John Blund, bilmärket Trabant och socialistiska kampsånger som partihymnen ”Die Partei hat immer Recht” (Partiet har alltid rätt) och nationalsången ”Auferstanden aus Ruinen” (Uppstånden ur ruiner). Ordet Ostalgie är en ordvits på Ost-Nostalgie (öst nostalgi).
 
Vid Berlinmurens fall 1989 fick den östtyska befolkningen för första gången tillfälle att köpa västprodukter som de kände till från TV-reklamen från Västtyskland men som de tidigare bara kunde köpa för hårdvaluta eller via kontakter från väst. I samband med den tyska återföreningen steg arbetslösheten kraftigt i öst och östtyskarna kände sig som andra klassens medborgare i Förbundsrepubliken. Återföreningen har dessutom bidragit till att upprätthålla skillnader mellan öst och väst. Många DDR-produkter har överlevt den hårda konkurrensen från Västtyskland och tillverkas fortfarande t ex Rotkäppchen-sekten (en slags champagne), handkrämen Florene, chokladen Halloren , Bautzner Senf (senap), Nudossi (nötkräm), Kalter Hund (bakverk med chokladkräm och kex), Spreewälder Gurken (inlagd gurka från Spreewald) och ölet Wernesgrǜner. Ett annat exempel på ostalgi är ostalgi-fester där man lyssnar på östtysk musik och klär sig i typiska DDR-kläder som t ex FDJ*:s blåa skjortor. Festlokalerna är dekorerade med DDR-propaganda och konferencieren tilltalar gästerna på typisk partijargong. Även den allestädes närvarande ”Einkaufnetz”(inköpsnätkasse) har idag blivit en retropryl. En maskot för ostalgiker är Ampelmännchen (figuren i östtyska trafikljus som betyder liten trafikljusman) som finns avbildad på T-shirts, muggar, väskor och finns även i form av vingummi och pasta. Efter Tysklands återförening 1990 fanns ett förslag om att standardisera alla trafikljus vilket medförde krav på att bevara den östtyska Ampelmännchen. Man valde att behålla Ampelmännchen och införde den till och med i det tidigare Västberlin. Städer som Saarbrǘcken och Heidelberg har kopierat designen och 2004 lanserade Zwickau dess kvinnliga motsvarighet, Ampelfrau. Det har även gjorts filmer på temat som Wolfgang Beckers tragikomiska film ”Goodbye Lenin!”. Den handlar om hur östtyskarna hanterade den stora omvälvningen 1989 (die Wende). Ett annat exempel är Leander Haussmanns film ”Sonnenaallee” från 1999 som har kritiserats för att glorifiera DDR. I det tidigare DDR finns museer med utställningar om vardagslivet i DDR. De mest kända är DDR-Museum i Berlin och nOSTalgie-Museum i staden Brandenburg. Museerna har fokus på östtyskarnas längtan tillbaka till DDR-tiden.
 
I politiska och vetenskapliga diskurser ställs frågan om ostalgin är ett harmlöst fenomen. Det finns även DDR-kritiker som dessutom erkänner att deras barn och ungdomstid var ”bra” trots de politiska och samhälleliga förhållandena. Det har även varit starka reaktioner från fyra lokalavdelningar av Junge Union* (Berlin, Brandenburg, Hessen och Oldenburg). Under mottot ”Ostalgie- nein danke” (Ostalgi-nej tack) för de en kampanj mot viljan att återupprätta de politiska förhållandena under DDR-tiden.
                                                    Lars Hengesteg  
 
*CDU:s ungdomsförbund
*kommunistisk ungdomsorganisation i DDR