Välkommen sköna sommar?

Välkommen gröna, granna, sköna, sanna, sommar
Hej, låt oss duka och ställa till fest
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna, sommar
Säg, låt oss hurra, ty sommar'n är bäst! ​

---

Så går refrängen till Lill-Babs mycket kända sång, och visst är väl sommaren grön och grann och skön och sann. Eller i alla fall till viss del?
Försommar och jag börjar tänka på att jag behöver en ny bikini. För inte heller det här året lyckades jag nå min målvikt. Jag behöver alltså en bikini som döljer det jag har mest komplex över. Det är fortfarande corona – tider så jag ger mig absolut inte ut på stan för att springa i butiker och prova. Nej jag surfar på webbutiker istället. Och vad nås jag av. Jo bilder på modeller med perfekta kroppar. Eller vänta perfekta? Vem var det nu som bestämde att en perfekt kropp ser ut så där? Webbsida efter webbsida med modeller, smala och vackra. Till slut går jag in på en sida med lite större modeller och förblindas då istället av att... ja men titta, de är stora kvinnor – men ändå vackra! För en stund lever jag i den villfarelsen. Tills jag inser att de har ju kurvor på exakt rätt ställen och är dessutom modellvackra. Kanske rentav retuscherade.
En obehaglig känsla infinner sig. Jag vill inte vara på stranden i år. Jag vägrar att visa mig, jag skiter i att bada i år.

Sommaren kommer, temperaturen har nått upp till 25 grader. Bikinin jag har beställt som ska hålla in magen har inte kommit ännu. Jag har dessutom lyckats boka in mig på tvättid dennna dag och har inte en enda ren strumpa. Ingen har jag att åka med heller. Jag drabbas av beslutsångest. 
För: Det är en underbar, vacker sommardag, jag har möjlighet att bada och sola.
Emot: Jag har tvättid, ingen att åka tillsammans med, jag är inte bekväm i min gamla bikini och jag går in på västtrafiks reseplanerare ”vanligt ganska trångt”, står det på resan som jag trots tveksamheter planerar, utifall att. För en stund blir jag nojig över trängsel på bussen – jag vill verkligen inte bli sjuk när det är så nära vaccin.
Men jag vet faktiskt inte hur jag tänkte. Hade jag tänkt undvika kollektivtrafiken hela sommaren? 

Någonting får mig att ta beslutet att hoppa över tvättiden och bara åka ut!
Och det känns rätt i hela kroppen när beslutet väl är taget. Det blir en underbar dag. Jag går av c:a två km från Hovås badet och går den härliga vägen från Askimsbadets busshållplats till Hovås. Havet, båtarna, sommarvärmen som smeker huden, de vackra husen längs vägen. Och snart är jag där, snart är jag framme, bara en raksträcka som leder ner till havet. Jag går den biten i lugn takt och njuter av omgivningen. Når till slut fram till stigen som leder fram till klipporna där jag bäst trivs att vara.
Det som slår mig när jag kommer till klipporna och badplatsen är – verkligheten! Där går kvinnor överviktiga men avslappnade, några har celluliter på låren men verkar inte bry sig det minsta. Så medveten man kan vara och samtidigt så dum som går på myten om hur en kvinna ska se ut för att duga. Få vara. Få njuta av allt ljuvligt som sommaren har att erbjuda. Jag skäms lite. 
Den dagen badar jag sex gånger. Och jag älskar varje sekund. Vattnet är inte varmare än 15 grader skulle jag tro. Jag brukar tänka att det här att bada – det är enda gången jag känner mig modig. Jag backar inte så länge det är varmt i luften. 
Bad gör någonting för mitt psyke. Jag känner mig liksom lite ”ny”, hjärnan känns klarare. En känsla av att vara pigg och frisk.

Och i slutet av dagen tänker jag på hur jag kunde tveka en sekund – att inte åka ut och bada och sola när jag har chansen – det är helt enkelt inte jag.
​Så...

Välkommen gröna, granna, sköna, sanna, sommar
Du kom så lagom, det har varit kallt
Välkommen gröna, granna, sköna, sanna, sommar
Och slå dig ner och känn dig hemma överallt! 


/Anna